Sälj det du är bäst på!

I helgen stekte jag lite på stranden med en briljant vän till mig, Crippe Nordh. Han är nyexad jurist och funderar på att starta eget och vi började prata om hur du ska fokusera på det du är bra på, och om hur många som är anställda infinner sig i att göra fel saker på sina arbetsplatser.

Crippe extraknäcker på Stadium i Barkaby och berättar att han sagt till sin chef att han tycker att det är onödigt att sätta honom på andra avdelningar än skor, hockey och fotboll, eftersom han är skitbra på det. För det första är det få som opponerar sig såna chefsbeslut, men Crippe stannar inte där. Så här berättade han att han hade sagt till en kund som hade kommit till honom en dag han var satt på Golfavdelningen i butiken:

”Jag är skitbra på hockey och jag är skitbra på fotboll, men jag har inte erfarenheten att motivera för dig att du ska köpa en driver för 7000 istället för en för 3000. Det jag kan göra är att säga till dig det jag lärt mig innantill i produktinformationsbladen, men jag kan inte ge dig ett ärligt omdöme att lita på. Så om du vill göra ett ordentligt val så rekommenderar jag dig att du åker till Sergel och hör med golfexperten där.”

Att skicka iväg någon i köp-mode från sin egen butik kan ju verka korkat, men den integritet Crippe visar mot sig och sin kompetens i det läget, kombinerat med den respekt han faktiskt då har för kundens köpbeslut, och kundens pengar, är jag helt övertygad om är varumärkesbyggande för Stadium, just Barkaby-butiken och Crippe själv förstås. Det skulle förvåna mig om kunden inte kommer tillbaka dit när det är dags att köpa fotbolls- eller hockeygrejer.

Jag har gjort olika genom åren. När vi drev Latifeh och Gringo så gick vi in på möten, hörde efter vad kunden ville ha, och sa att vi kunde leverera det. Sen gick vi tillbaka och löste hur vi skulle göra det. Vi sålde allt möjligt som vi ännu inte hade, med varierande resultat. Ofta positivt men ibland sämre. Där var vi bara angelägna om att få in så mycket pengar vi kunde till verksamheten.

Nuförtiden så har jag snarare som princip i företagen jag driver att fokusera just på det vi är bäst på. Till exempel i Medborgaranalysen får vi ibland frågan om vi kan göra en kvantitativ undersökning, som komplement till de fokusgrupper som är vår kärnverksamhet. Det är rätt bra pengar i ”kvanter” och vi kan göra det. Men vi är inte bäst på marknaden på det, och vi tycker inte det är lika kul som att jobba med det kvalitativa och personliga mötet. Så när de frågar brukar vi säga det, att vi är bäst på det kvalitativa och att vi kan göra kvanter men rekommenderar dem att kolla med någon av de som har mer erfarenhet på det området. Reaktionen blir ofta varumärkesstärkande för oss, då det blir tydligt att vi har en spets som vi värnar om och har respekt för, och att vi önskar kunden ett så bra totalresultat som möjligt.

En Make money-låt som snurrar i mina lurar senaste dagarna. Inget personligt mot alla hipsters, men vi är lite bättre i förorten!

Om du tror på något, vägra ge upp

Igår träffade vi en möjlig kandidat till nästa 100LAX projekt som vi vill starta igång i slutet av augusti/början av september. Hon hade upptäckt oss i samband med den senaste artikeln i SVD, blivit nyfiken, printat ut hela 100LAX bloggen och läst den innan hon kontaktade oss.

Vi började bland annat att prata om ”Warrior attitude” som jag skrev om i ett av mina tidigaste inlägg. Och som jag helt glömt bort och nu blev påmind om. Efter mötet började jag fundera på ”Warrior attitude” igen, alltså inställningen att vägra ge upp förrän man gjort sitt absolut bästa, utforskat varenda väg och provat varenda lösning.

Vet ni att jag och Carlos sålde för 10.000 kr på två helt nya leads de sista tre dagarna? Och att vi ytterligare slängde ut offerter till två nya kunder motsvarande 18.000 kr under samma tre dagar som vi förmodligen håvar in till hösten. Experimentet avslutades på onsdagen och fredagen innan sa folk åt oss att ge upp. Vi skulle inte nå 100lax målet så det var onödigt att ”slösa mer tid”. Vi vägrade, för vi var inte nöjda med vad vi åstadkommit dittills. Resultatet blev 10.000 kr, förhoppningsvis 28.000 kr. Att ha gett upp tre dagar innan målgång hade alltså kostat oss 10 - 28.000 kr plus en del missnöje.

På onsdagen kände jag mig helt tom i huvudet, för första gången i mitt liv kände jag att jag verkligen testat allt. Jag hade tömt alla utvägar. Alla idéer vi brainstormade fram den sista dagen hade vi redan testat eller så var det något vi inte skulle ha en chans att rodda ihop på en dag. Vi slängde iväg lite mail på måfå till nya företag. Jag fick ytterligare två leads att följa upp till hösten och vi kläckte en föreläsningsidé som vi ska titta närmare på efter sommaren. Att ha gett upp den sista dagen hade alltså kostat oss två nya leads och en briljant idé. Men sen var det tvärstopp, så vi packade ihop och firade stort med champagne!

Jag får frågan om jag är nöjd ”trots att vi inte nådde 100lax målet” en del. Jag är nöjd, riktigt nöjd och rätt stolt, men har haft svårt att förklara varför utan att få det låta som en ursäkt. Igår när jag läste ett kapitel i ”The monk who sold his Ferrari” av Robin Sharma trillade poletten ner.

”There are no mistakes – only lessons. See setbacks as opportunities for personal expansion and growth”

  

Om du tror på något, ge inte upp utan se varje motgång som en lärdom och därmed ett steg framåt.

För resultat och framgång kan inte bara mätas i pengar.

På söndag drar jag på ett 10-dagars djembeläger på Bali!