söndag 11 april 2010

Saker och ting bara är


Första gången jag spelade bongotrumma (egentligen djembe) blev jag frälst. Vi hade gått förbi en affär med massa trummor där en man med rastaflätor spelade på som fasen. På ren impuls gick jag in och frågade om han kunde lära mig. Dagen efter gick jag och Cissi dit. En timmes lektionen blev snabbt två och en halv och trots att jag var nästintill hopplös och det gjorde ont i händerna så var jag i ett lyckorus - jag hade hittat något som triggade mig. Vi tackade och insåg att vi var tvungna att rusa för att inte missa bussen som skulle ta oss till nästa stad. En kvart senare var jag tillbaka, jag kunde bara inte lämna Ubud utan en djembe. Jag tänkte inte så mycket, det blev kortslutning i huvudet av "ha" begär. Återstående av semestern gick jag runt med backpackningsryggsäcken på ryggen och djemben på magen. Ganska så otympligt och folk garvade åt mig. Jag brydde mig inte, det var så värt det.

När jag kom hem skulle jag då ta tag i detta, jag hade ju hittat fröet till en passion. Inom en vecka hade jag gått på en djembe lektion, köpt en bok för nybörjare, börjat öva och sedan...inget. Jag hann inte. Mitt dåliga samvete växte. Bongotrumman blev en symbol för att jag inte slutförde saker jag påbörjat, vilket var en av mina utmaningar då. Jag skruvade mig alltid när folk frågade "hur går det med bongotrummandet då?", Varje gång jag såg djemben fick jag lite ångest, löjligt nog fick den mig att känna mig riktigt dålig.

Jag minns inte vilken person som sa det till mig, men kontentan av diskussionen var att saker och ting bara är, det enda du kan ändra är din attityd till dem. I princip, det var inte bongotrumman som fick mig att känna mig dålig, bongotrumman stod ju bara där. Det var min attityd till den som fick mig att känna mig dålig.
Det är verkligen super fånigt för så fort jag började tänka att bongotrummandet var tillfälligt parkerat och att jag skulle börja lära mig spela längre fram när jag hade tid och lust, släppte mycket av min ångest. Nu kunde jag svara på frågan "hur går det med bongotrummandet då?" med "jo tack, den är tillfälligt parkerad tills jag har mer tid. Jag ser fram emot den dagen". Bongotrumman,(som fortfarande bara stod där) blev istället en symbol för frihet. En sak jag skulle göra när jag inte behövde jobba ihjäl mig och som jag såg fram emot.

Och ja, jag tror minsann det snart är dags att börja trumma! Stackars grannar.

Etiketter: , , ,

7 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Good luck. 3d pornos kan vara losningen for snabba cash. las porno av irvine welsh. Clash of the titans - the adult version. in 3d.

11 april 2010 kl. 11:40  
Anonymous Samuel Sidea sa...

Marlena,

En sak som jag kom att undra over. Du sade upp dig fran din heltidstjanst som konsult med en ganska sa bra manadslon. Varfor behovde du gora detta om ni anda inte ska lagga ner mera an 10 timmar i veckan pa ert 100lax-foretag?!

Jag forstar grejen med att vaga sig ut i det "okanda", men att ha en inkomst och en slags trygghet i ryggen skulle i mina ogon bara bidra till att jag skulle vaga ta ut svangarna annu mera med mitt foretag. Jag forstar att du kanske tanker utifran perspektivet att "vargen jagar bast hungrig", men jag tror inte att man alltid behover tvinga sig sjalv i denna situation.

Sa, vad gor du av din nyvunna tid? Vad jag fortstar sa agnar Carlos del av sin tid at andra foretag och projekt som han driver, men vad gor du? Kanns det kanske inte som att du drog det korta straet nar du slutade ditt jobb for 100lax medan Carlos i mangt om mycket fortsatter sitt liv i ungefar samma monster som innan?

Bara en del fragor som jag lurat lite pa. Lycka till med ert projekt!

11 april 2010 kl. 20:32  
Anonymous Anonym sa...

Hej på er.

Såg artikeln i SvD om er. Mitt namn är Vic och jag utbildar mig till civilekonom. Jag vill hjälpa er lite på traven. För att göra en liten metafor av det hela: ni har byggt skåpluckor till skåpen i köket, innan ni satt armeringsjärnet i botten på huset. Här är lite frågor som ni borde besvara er själva innan ni fortsätter, samt lite tips:

1. Ni har satt upp ett finansiellt mål på 40 tusen procent i räntabilitet på eget kapital. IBM som har världens bästa management lyckas med 10% ett bra år. Är ni 4000 gånger bättre än IBM:s management på att få pengar växa?

2. Innan ni sätter upp ett finansiellt mål (eller sysslar målstyrning över huvud taget) måste ni veta vad ni ska göra. Gör som alla andra och sätt er ner och skriv en affärsplan.

3. Jag tittade in er veckoplanering som fanns på er blogg. Jag misstänker att ni ska syssla med någon typ av internetaffiliate. En grundregel för att tjäna pengar är att vara den som andra jobbar för. Affiliate är motsatsen till att leva i rikedom. Där agerar ni säljare för affiliate-företaget som tar större delen av intäkterna. Affiliate liknar ett pyramidspel där de som är sist i kedjan inte tjänar några pengar. Det är ingen bra affärsidé att gå med i ett pyramidspel.

4. Detaljplanering tar tid och är ingenting ni ska fokusera på. Fokusera istället på helheten på projektet. Istället för att diskutera vilket domännamn eller namn på företaget ni ska ha, diskutera istället vad företaget ska göra och hur ni ska tjäna pengar.

11 april 2010 kl. 22:32  
Anonymous Anonym sa...

Hej Snyltsamhället,

Dina åsikter är fullständigt relevanta men jag tror dessvärre att det här pråjektet inte alls handlar om att sätta upp en må-bra site och visa att entreprenörskap är enkelt. Jag tror att Marlena och Carlos kanske har en klar id'e om vad de ska göra och möjligen vill de skapa uppmärksamhet i största allmänhet för att sen göra något annat från den våg de då kan rida på. Kanske Marlena vill starta eget inom PR och behöver ett "case" att visa upp för kommande potentiella kunder???

Men entreprenörskap handlar det här projektet INTE om, tyvärr. Jag är mycket besviken på C o M.

OM det verkligen skulle handla om entreprenörskap är det bra för då kommer de att visa att det krävs lite mer planering än dessa två levererat so far. Som du säger, skåpsluckorna är klara men grunden är inte påbörjad...

Skulle vara kul att få C oM kommentarer på det här och på ditt inlägg men de verkar aldrig vara inne och kommentera kommentarer längre.

12 april 2010 kl. 06:31  
Anonymous Marlena sa...

Samuel: jag har andra projekt också,det var därför min situation blev ohållbar. Som konsult förväntas du alltid vara tillgänglig vilket gör det svårt att planera in tid för egna projekt, gå på möten etc. Jag tvingades skära bort mitt sociala liv nästan helt när jag körde igång med Kvinnoliv.se vid sidan av. I slutändan blev det för jobbigt. I mitt inlägg Förbered dig säger jag precis som du, att jag egentligen förespråkar att bygga upp något vid sidan av sin anställning, just för att undvika desperation. Mitt anställningsform gjorde att jag tyckte det var svårt att hålla fokus på mina egna projekt. Därför sparade jag istället undan en buffert som jag kände var tillräckligt stor för att inte stressa mig. Jag fokuserar mest på 100LAX nu och Kvinnoliv. Sedan har jag två mindre, nya projekt på gång. Jag planerar 30-35h/vecka totalt på dessa fyra projekt.

Snyltsamhället och Anonym. 100LAX är ett experiment för att visa en annan typ av entreprenörskap. Vi menar inte att vårt sätt är det enda sättet, heller inte att det är det "rätta" sättet att starta eget. Långt därifrån. Vi vill bara testa om det går att göra på det här sättet också. Det skulle vara kul om det gjorde det! Jag hoppas och tror att det går.

12 april 2010 kl. 20:00  
Blogger ylla sa...

Hej Snyltsamhället,
Du resonerar precis som mina lärare i företagsekonomi, som resonerar precis som dagisfröknar: Sätt på dig skorna innan du går ut.

Men det är så j-la tråkigt!

Jag tycker det är ett utmärkt exempel på entreprenörskap: mycket mod, liten insats, stor risk och stark kommunikation med input från alla håll.

M & C har hittat på en ganska kul grej att sticka under näsan på alla vi som aldrig kommer till skott.

13 april 2010 kl. 17:32  
Anonymous Snyltsamhället sa...

Marlena,

jag förstår lite grann (hoppas jag), hur du tänker! Lite det här med att man inte ska låsa sig till gamla idéer, och inte sätta begränsningar på en själv, vara en "nytänkare" o s v...

Men jag tror fortfarande att det inte går att tjäna pengar om man struntar i de mest basala i företagsekonomin. Det skulle vara intressant och roligt om ni svarade på några frågor! Hur kom ni fram till 40 000% i räntabilitet på eget kapital? Och vad ska ni göra för att uppnå detta mål?

Ylla,

jag tror det är viktigt att man förbereder sig lite när man sysslar med just pengar! Om man misslyckas, vilket många egenföretagare gör, kan det få stora konsekvenser. Pengar är ett starkt maktmedel, och man bör ha lite respekt (enligt mig) för just pengar.

Självklart kan man ta det lite manjana-manjana, men då ska man också ha klart för sig att det finns risk att man blir brännmärkt för livet i Kronofogdens register och att man aldrig någonsin igen kommer få starta företag.

Jag håller med dig om att 10 tusen inte är mycket pengar. Men man bör ju ändå ge samma råd till storfräsare som man ger till Marlene. De konkurrerar ju på samma villkor.

Precis som byggnadsingenjören ger samma råd till de som ska bygga ett fyravåningshus och en skyskrapa med 150 våningar.

13 april 2010 kl. 22:09  

Skicka en kommentar

Alla som vid den tredje månadens slut har kommenterat mer än hälften av dagarna, är med och delar på den första månadsvinsten som överstiger 100.000 kronor.

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida