Om du tror på något, vägra ge upp

Igår träffade vi en möjlig kandidat till nästa 100LAX projekt som vi vill starta igång i slutet av augusti/början av september. Hon hade upptäckt oss i samband med den senaste artikeln i SVD, blivit nyfiken, printat ut hela 100LAX bloggen och läst den innan hon kontaktade oss.

Vi började bland annat att prata om ”Warrior attitude” som jag skrev om i ett av mina tidigaste inlägg. Och som jag helt glömt bort och nu blev påmind om. Efter mötet började jag fundera på ”Warrior attitude” igen, alltså inställningen att vägra ge upp förrän man gjort sitt absolut bästa, utforskat varenda väg och provat varenda lösning.

Vet ni att jag och Carlos sålde för 10.000 kr på två helt nya leads de sista tre dagarna? Och att vi ytterligare slängde ut offerter till två nya kunder motsvarande 18.000 kr under samma tre dagar som vi förmodligen håvar in till hösten. Experimentet avslutades på onsdagen och fredagen innan sa folk åt oss att ge upp. Vi skulle inte nå 100lax målet så det var onödigt att ”slösa mer tid”. Vi vägrade, för vi var inte nöjda med vad vi åstadkommit dittills. Resultatet blev 10.000 kr, förhoppningsvis 28.000 kr. Att ha gett upp tre dagar innan målgång hade alltså kostat oss 10 - 28.000 kr plus en del missnöje.

På onsdagen kände jag mig helt tom i huvudet, för första gången i mitt liv kände jag att jag verkligen testat allt. Jag hade tömt alla utvägar. Alla idéer vi brainstormade fram den sista dagen hade vi redan testat eller så var det något vi inte skulle ha en chans att rodda ihop på en dag. Vi slängde iväg lite mail på måfå till nya företag. Jag fick ytterligare två leads att följa upp till hösten och vi kläckte en föreläsningsidé som vi ska titta närmare på efter sommaren. Att ha gett upp den sista dagen hade alltså kostat oss två nya leads och en briljant idé. Men sen var det tvärstopp, så vi packade ihop och firade stort med champagne!

Jag får frågan om jag är nöjd ”trots att vi inte nådde 100lax målet” en del. Jag är nöjd, riktigt nöjd och rätt stolt, men har haft svårt att förklara varför utan att få det låta som en ursäkt. Igår när jag läste ett kapitel i ”The monk who sold his Ferrari” av Robin Sharma trillade poletten ner.

”There are no mistakes – only lessons. See setbacks as opportunities for personal expansion and growth”

  

Om du tror på något, ge inte upp utan se varje motgång som en lärdom och därmed ett steg framåt.

För resultat och framgång kan inte bara mätas i pengar.

På söndag drar jag på ett 10-dagars djembeläger på Bali!

Förbered dig!

En av de invändningar jag och Carlos fick första dagen var "det är visst svårt att starta företag, för många vet inte vad det innebär och när de inser det hoppar de av". Vi insåg att vi inte poängterat en sak tillräckligt, nämligen vikten av förberedelse. Förberedelse och planering är störtviktigt för att lyckas!

Företagande är inte svårt i sig, men det är inte heller alltid fantastiskt. Som i allt finns det toppar och dalar, men så länge du är medveten om att det är så, så kan du härda ut i dalarna fast övertygad om att det vänder.

För ett år sedan tog jag 6 månaders tjänstledigt för att tänka. Jag behövde en paus för att komma på vad jag skulle göra härnäst. Var det att vara konsult för resten av mitt liv, eller var det något annat? Jag reste till Thailand några månader med en kompis. Saker och ting blev inte exakt som jag hade tänkt mig så jag var tillbaks efter två månader med fyra månader kvar av min tjänstledighet. Jag funderade på att återgå till jobbet tidigare, men bestämde mig istället för att starta Kvinnoliv.se, en sajt för kvinnor mitt i livet, tillsammans med tre kompisar. Det gick bra, men det måste erkännas - det var långt ifrån10h i veckan eller 100lax i vinst efter tre månader. Dessutom blev jag överraskad över hur ensamt jag upplevde entreprenörskapet. Jag saknade mina kollegor och tryggheten från arbetsplatsen. Efter sommaren gick jag tillbaka till min anställning.

Jag hamnade i ett läge där jag inte längre visste om det var anställning eller entreprenörskap jag skulle syssla med. Jag visste inte, men jag började förbereda mig för säkerhetsskull. Både mentalt och ekonomiskt.

Mentalt började jag förbereda mig genom att läsa inspirerande böcker, Tim Ferriss, Bob Proctor, Napholeon Hill, Robert Kiyosaki, Harv Eker etc. Jag läste minst 30 min per dag, oftast mer. Jag insåg att de vanligaste orsaken till misslyckande är att ge upp när saker och ting börjar krisa. Jag bestämde mig för att utveckla en "warrior attitude", alltså en krigares inställning. Kan ni ens tänka er en krigare som drar ut i krig och tänker "jag ska göra mitt bästa, jag hoppas verkligen det går vägen". En krigare går in med inställningen "Detta SKA gå". De måste tänka så för att överhuvudtaget ha en chans att överleva.

Ekonomiskt började jag helt enkelt att hantera mina pengar bättre och fixa en buffert. Jag räknade på hur mycket pengar jag var tvungen att ha per månad för att överleva. Det är oftast mycket mindre än du tror. Resten lade jag undan. Jag bestämde mig för att ha minst en 6 månaders buffert. Det vill säga, skulle jag inte dra in en endaste krona på 6 månader skulle jag ändå ha tillräckligt för att betala hyran, mat, räkningar etc. Egentligen är jag en förespråkare av att inte säga upp sig förrän ditt företag genererar de intäkter du behöver för att säkerhetsställa din "överlevnadsnivå". I mitt fall var mitt konsultjobb för krävande för att jag skulle kunna göra det snabbt, så jag valde att spara ihop pengarna istället vilket är lite mer riskfyllt.

När jag så i februari krafigt började överväga att slå in på entreprenörsbanan var jag i en situation där jag 1) visste vad entreprenörskap skulle innebära för mig och hade bestämt mig för att satsa järnet och 2) hade en ekonomisk säkerhet 8 månader framåt.

Det sista steget var att vi testade 100lax idén. Vi skickade ut en fråga till journalister där vi bad dem svara om experimentet var trovärdigt, kul eller helt enkelt för galet. Svaret blev kör på. Dagen efter sade jag upp mig.

Jag skulle kunnna skrva länge, länge om hur viktigt förberedelse och planering är. Det kanske kommer i ett inlägg längre fram. Däremot får saker och ting inte bara stanna vid planering. Någonstans måste du våga ta steget och börja handla.

Lycka till!
Marlena