Vågar du cykla på plankan?

Hej allihop!


Som vi sagt bland annat här kommer vi att fortsätta driva 100 LAX som entreprenörsblogg där jag och Marlena betraktar våran vardag och våra utmaningar. Själv vill jag gärna fortsätta vara så öppen och transparant det går när jag berättar om mina verksamheter eftersom jag märkt att många uppskattat det. Jag tänkte precis att vi inom ramen för Dagens Lax, företaget som ni alla var med och formade, också kommer att lägga upp alla de malldokument vi använder – offerter, fakturor, avtal mm, så att ni enkelt kan klippa klistra och slippa slösa tid på random dokumentande.

Innan jag drar betraktalsen jag haft på hold en vecka tänkte jag också säga att väldigt många redan hört av sig till oss och vill bli nästa 100LAX-experiment, som vi planerar att ge plats för här på bloggen i september. Fortsätt hör av er till carlena@100lax.se

Jag var på Gotland under Almedalsveckan och hyrde en stuga en mil utanför Visby. Första dagen jag skulle cykla dit tog jag det säkra före det osäkra och cyklade längs kusten, eftersom det stod att stugan låg 400 meter från badmöjligheter och namnet fanns på kartan där nära vattnet också. Det visade sig vara fel väg, väldigt vacker men fel. Den var inte direkt cykelvänlig utan gick genom hästhagar, lerfloder, vanliga floder (okej bäckar typ) och under 5-600 meter under ett buskage som var så lågt att inte ens bara cykeln stående fick plats utan jag fick släpa igenom den liggandes längs min sida.

Exakt hur snårig vägen var är sekundärt, men kul att du orkar läsa. Det jag kom att tänka på kom jag att tänka på för att det på flera platser låg plankar utlagda som broar över bäckar, vatten och gyttja. De var allt från två decimeter till en meter breda. Och av nån jävla anledning så vart jag darrig varenda gång jag skulle cykla på plankan, även de meterbreda. Jag cyklar kilometer efter kilometer utan att hjulen behöver mer än en dec att vobbla på, men så fort jag bara har två dec, så är det kört.

Varje gång jag blickade framåt mot en av alla plankor jag kom att rulla över (och ja, jag föll såklart från ett par och feggick över ett par – ännu värre) så mindes jag en föreläsning jag var på när jag hamnade på en kurs i ledarskap när jag var typ 19 bast. Det var en snubbe som jag minns jobbade med ledarrekryteringar på Mercuri Urval som började sin föreläsning med att markera ut en bana på golvet, ungefär en halvmeter bred, genom ett klassrum. Han bad oss att gå på banan utan att trampa utanför de markerade linjerna. Vi gick alla igenom det, lätt som en plätt. Sen när vi hade satt oss ner så frågade han vem av oss som skulle våga gå ut på en halvmeter bred planka om den låg lika lång men mellan två torn, 50 meter upp i luften, helt vindstilla. Ingen.

Ni fattar ju poängen, och det är en enkel en, men den är värd att påminna sig om. Det kan vara enkla saker som man gör hela tiden som man plötsligt inte vågar om man riskerar någonting. Jag ville tex inte smutsa ner mina vita tygskor, som var de enda jag hade med mig, när jag cyklade längs den vackra Visbykusten. Och jag såg också hur obekvämt jag skulle kunna slå mig, och hur blöt jag kunde bli.

Föreläsningen på ledarskapskursen var basingången på hela samtalet och teknikerna kring positiv visualisering och att arbeta med målbilder. It’s a nice one.

I mina lurar, när jag sedan cyklade runt i Visby och kände mig allmänt peppad och framgångsrik lät den här låten väldigt mycket. Den är dagens Make Money-låt, och finns också i briljanta Ametist och Sallas nya skiva Evolution, med det bästa från nästa generation svensk hip hop.

“Follow yourself or fall in line”