Ensam är stark?

Först vill jag be om ursäkt, vi har haft lite tekniska problem med bloggen men det ska vara fixat så I am back .. igen.

När tanken att starta företag började dyka upp inom mig var valet ganska självklart att jag skulle driva det själv. Att vara egen,göra exakt som jag vill på mitt sätt när jag ville. Fördelarna är uppenbara, men det gick ganska fort att inse att det fanns nackdelar också.Ensam är inte alltid starkast även om jag inte ångrar mitt val. Jag saknade dock någon att bolla idéer med, tänkte jag rätt?

När jag satt och ritade min logga tror jag att jag terroriserade varenda kotte som var online på msn under en hel helg. Överlag var jag under utformandet och födelsen av företagsidén en plåga för alla som kom i min väg. Det enda jag hade på hjärnan var Singelliv. Tillslut fick jag sätta upp som mål att inte prata företagande men det var lika lätt som att låta bli att tala om någon man är förälskad i. Den fasen gick som tur vad över och otroligt nog var det ingen som tröttnade så pass på tankarna kring Singelliv att de sa upp bekantskapen. Med vänskapskretsen intakt kom
nästa fas smygande, plötsligt var de enda jag umgicks med mer eller mindre entreprenörer. Entreprenörer är underbara människor som andas kreativitet och ser möjligheter i allt. Det kan hända att jag inte är helt objektiv i min beskrivning. När jag hittade mina företagsvänner som någonstans delade min syn och värderingar när det kommer till företagande har jag med tagit min laptop under armen och en glad företagre i handen och vandrat runt på alla möjliga fik. Gärna fik där påtår ingår. (Kan alla, fråga mig om ni vill ha en lista)

Idag är jag mer trygg i mig själv och mitt företagande, jag vet vad jag brottas med och jag lär mig. Jag behöver inte bolla alla idéer med min omgivning. Jag har fortfarande otroligt mycket att lära mig, extremt otroligt mycket! men nu vågar jag lita på att det faktiskt dyker upp bra idéer i mitt huvud. De mina kära vänner är en av grundstenarna med att lyckas som företagare, tro på din förmåga att du har något att bidra med. Förmodligen kommer du misslyckas totalt en massa gånger, men det har inte att göra med att du är mindre lämplig en någon annan på att driva företag. Det handlar om att du lär dig att gå där du inte vandrat förr.

Den andra grundstenen är att inte tänka så mycket. Tänkande uträttar inte mirakel, handlingar gör! Dina drömmar kommer inte besannas för att du går och väntar på rätt tillfälle eller rätt förutsättningar. Dagen du ska börja är idag. Handlingar är det som räknas. Just do it! Det värsta som kan hända är att det går helt åt pipan men hellre det än att vara nyfiken på vad som skulle kunnat bli.

Och sist men inte minst, omge dig med ett framgångsteam! Människor som tror på dig, som stöttar dig när du krisar, som bollar idéer med dig och som lyssnar. Människor som ser svårigheter och drar ner dig med negativa tankar har du inte tid med. Du kommer förmodligen sköta den biten alldeles utmärkt själv.

Kärlek och pepp och framförallt stort lycka till!
Susanne

Ps om ni vill nå mig på annat sätt än via kommentarer går det jättebra att maila till Susanne@singelliv.com. Jag hjälper gärna till om ni tror att jag kan.

Dag 55: Vi har ett sälj!

TJA!

Bra dag. Vi hade ett säljmöte. Och sålde. Tror vi. Känns lite smygande. Kom bara sådär. Men antagligen har vi fått en kund som vill köpa vår intranätsmodul för 5000 i startavgift och sen 450 kr per modul (de fick rabatt från 8000/750), och köpte tio stycken. Mötet gick bra. Vi hade fått ett positivt mejlsvar där de sa att de var intresserade och vi bokade möte.

Det som var fint med mötet, förutom att hon köpte, var att vi utvecklade produkten efter kundens behov. Hon hade först riktat in sig på mikropauser, men när vi berättade om Dagens utmaning, Dagens skratt etc, så bestämde vi till slut att vi skulle testa några av varje, för att efter att alla ”gått” låta henne kolla med personalen vilken de uppskattade mest. Pling plong, nytt säljspår. Snart ska vi mejla till alla som inte följt upp ett första intresse och föreslå att de kan göra på samma sätt.

Vi hade också möte med flashare idag, som sen tyvärr tackade nej pga tidsbrist. Så finns det fler flashare omkring som kan göra grym både kodning och form vore det himla kul att få kontakt med dessa.

Vi hörs!

Tänk om alla skulle tänka färdigt

För ett par månader sen skrev Horace Engdahl 20 korta betraktelser på Dagens Nyheters essä-sida. Jag fastnade särskilt för en där han skrev att om alla människor skulle uttrycka helt genomtänkta åsikter och idéer så skulle vi inte ha något offentligt samtal.

Tänk bara hur tyst allt skulle vara.

Med idéer av andra slag tror jag att det är samma sak. Hur många projekt, företag, föreningar med mera, skulle existera om alla bara drog igång saker och ting när idén var helt färdigutvecklad?

När vi drev Gringo 2004-2007 så utvecklade vi verksamheten med en stor tilltro till oss själva. Vi började vår expansion genom att vi när vi bokade möten för att sälja annonser, fick frågor om vi kunde göra annat. ”Kan ni inte skriva annonsen åt oss?”, ”Kan ni inte ha ett event hos oss?”. Vi hade inga copywriters och vi hade ingen eventbyrå, men eftersom vi både ville få in pengar och ha så stor träffyta som möjligt med vårt budskap, att mediebilden av miljonprogrammen var starkt snedvriden, så sa vi att vi kunde göra allt. När vi sen hade sagt ja och gick tillbaka till redaktionen så började vi leta efter folk som kunde dela vår ideologi och jobba med oss, som hade den spetskompetensen som hade efterfrågats. Eller så skaffade vi oss kompetensen som hade efterfrågats själva. Det var ett strålande sätt att utvecklas, skapa nya verksamheter med nya intäktsströmmar och knyta till oss nya personer som inte bara bidrog med spetskompetens utan nya perspektiv och erfarenheter som var värdefulla för de redan befintliga verksamhetsgrenarna också. Vi gjorde det så småningom till en regel att på våra säljmöten fråga vad kunden hade behov av inom vårat fält, och säga att det kunde vi ordna, oavsett vad det var. Oseriöst, tycker ni kanske mindre peppiga läsare när jag skriver, men hör efter med vilken av alla random ”business”-, ”management”-, ”osv”-konsultfirmor som du undrar vad de egentligen gör. Det är precis det de gör. De träffar kunder, som alltid har något problem, och säger att de har rätt kompetens att fixa problemet. Och så gör de det. Råkar de ha kompetensen redan så är det praktiskt, annars rekryterar de.

Det är ett löjligt smart sätt att expandera på: du investerar inte i ny verksamhet förrän en faktiskt köpare anmält sitt intresse och till och med skrivit avtal på att köpa den nya tjänsten eller produkten.

Misstaget vi gjorde då, som jag för inget i världen vill göra om, var lika enkelt: när efterfrågan på en verksamhet försvann, så behöll vi den. Vi tyckte att alla verksamheter var viktiga för ”totalen” och vi hade knytit oss känslomässigt till den. Det gällde både faktiska delar av verksamheten, och personer som vi hade anställt. De hade en gång kommit in för att tillfredsställa en efterfrågan och då genererat pengar, men i vissa fall tog efterfrågan slut och vi skulle ha kapat grenen så fort trenden visade sig för negativt. Istället hoppades vi, och inte hur ett affärsmässigt perspektiv, utan ett känslomässigt.

Ovanstående bild blev jag invigd i av den genialiske Eugenio Molini när han gick in och hjälpte oss att bli mer affärsmässiga med Gringo. Du eller din organisation siktar mot målet (stjärnan), som i de flesta fall är att tjäna pengar, bygga upp en verksamhet av något slag, nå ett ideologiskt mål eller antagligen alla tre på samma gång. Vägen dit kan se olika ut, och kan vara rätt bred, men det finns två saker som kan få dig att kana ut för långt utanför vägen, så långt att du inte kommer tillbaka och då missar möjligheten att nå målet. Det ena är pengar, att du börjar göra saker bara för att tjäna pengar, som inte är det som ni kan eller bestämt er för att göra. Det andra är känslor, att du tar beslut utifrån känslomässiga parametrar och inte utifrån vad du tror bidrar mest till att nå målet. Den dagen jag fullt ut lyckas kombinera det jag beskriver i texten ovan, med det här ramverket, tror jag att jag kommer att bli framgångsrik på riktigt.