Dela med dig och bli rik

Albert Åkerman är en sån som jag skulle vilja vara, jag har till och med haft Carlos Åkerman som användarnamn och hans foto som profilbild på Facebook under en förvirrad eftermiddag/kväll. Albert är kul och klok och bra och en av kumpanerna i Riket.se, som också driver en reklambyrå med ligan som heter Fellowshop. Men det var inte det viktiga.

Det viktiga är att första gången vi träffades, när de skulle presentera idén om Riket för mig, så sa jag att jag trodde på devisen ”dela med dig och bli rik”. Jag minns inte exakt hur jag sa det, eller i vilket sammanhang, men Albert påminner mig ganska ofta om att jag sa det och att han peppade loss på tanken.

I det fallet handlade det om att vi ganska snabbt skulle bestämma oss för att dela på ägandet av Riket och hjälpas åt att dra igång kalaset, och att tanken helt enkelt var att även om fler delade på kakan så gjorde vi kakan större tillsammans, på alla sätt, och därmed fick bara alla mer även om vi var fler. Samtidigt så inledde vi samarbete kring ett ytterligare företag jag är igång att starta kopplat till deras reklambyrå där de har en lika stor andel som jag har i Riket.

När det kommer till idéer och företag delar vi sällan med oss av det vi har. När vi satte igång 100LAX undrade många om vi inte var rädda att någon skulle sno vår affärsidé. Ibland undrar folk varför vi delar med oss av våra trix på hur vi tjänar pengar. Och nu i dagarna har vissa undrat om vi inte är rädda att folk ska registrera domännamnen som vi diskuterar huruvida vi ska köpa eller inte.

Ponera att någon gör just det. Någon bestämmer sig för att köpa de fyra domänerna här nere för 100 kr styck. Det enda som faktiskt händer då är att personen i fråga blir 400 kr fattigare och One eller Loopia 400 kr rikare. Vad gäller vår idé så hittar vi såklart helt enkelt hellre en annan domän, än köper loss en av domännorparens adresser för mer än 200 kr. Domännorparen har fyra bra domäner och kan säkert starta något företag med dem, och då är det superkul. Men chansen är stor att beteendet bara gör att man sitter där med domäner som man inte kommer till skott att göra något vettigt av.

Rädslan av att dela med sig av idéer eller tankar som vi tycker är crucial för verksamheten vi vill driva, eller unika på något sätt, bygger på rädslan att förlora dom. Men du kan ju inte förlora din egen idé. Det enda som kan hända är att någon kopierar den, och då får du väl tävla med personen i fråga om vem som har den bästa produkten. Det kan bli en osjysst fight om det är någon som tar den som är mer etablerad eller liknande, men då ser jag det som att det var otur och kanske inte meningen att jag skulle driva just den idén. Rädslan av att förlora en idé gör ibland att vi klamrar oss fast vid den så hårt att vi slutar få nya idéer. Om du hela tiden är i ett omlopp av idéer får du också nya. Alltså behöver du då inte vara rädd för att någon ska ta dom, eller härma dom. Och för att någon annan gör det kan du alltid göra det själv ännu bättre.

Det har alltid varit min tanke, att om någon snor min idé så är den nog rätt säker på att den kommer genomföra idén bättre. Om den missbedömer sin egen förmåga eller har hybris, synd för den. Om jag har lust så testar jag sen istället. Om någon tar åt sig hedern för något som jag tycker att jag kom på? Who gives a flying fuck. Så länge vi tillsammans hela tiden drar till samhället, folkets behov och annat som behövs, så är det mig likgiltigt om det är jag eller någon annan som gör det. Självklart tycker jag att det är kul att göra saker jag tror att jag kan göra bra själv, men om någon annan gör det jag ville göra så är det bara bra. Jag kommer ju själv ändå aldrig hinna göra allt jag tycker ska göras!

En enkel sån grej var att jag hade skissat upp en idé för ett par år sen om att ha en Reklamcykel, som skulle åka runt och ha ljud och reklamskylt på stan, som man sålde in till företag. Jag gjorde en pejl likt den jag gjorde nu och fick ett tjugotal positiva svar från intresserade kunder. La det på hyllan lite och sprang sen på en begåvad figur på en fest som hade en liknande idé, som jag såg att han var på väg att göra verklighet av. Då la jag ner och gav honom mejlen jag hade fått från potentiella kunder.

För några månader sen försökte också sajten 365saker att slå världsrekord i idégenerering och då bestämde jag mig för att ta tillfället i akt att göra mig av med 66 av de runt 100 idéer på företag och projekt som låg i min projektmapp. De som jag såg att jag aldrig skulle dra igång kunde jag lika gärna drämma iväg och se om det blev nåt av på något annat håll. 365saker lovade nämligen att alla idéer skulle förvaltas och de skulle titta på om de kunde gå vidare på något sätt med alla bidrag som kom in. Ni har en zip-fil med ideerna jag gav bort här. Vissa projekt har lite mer innehåll, andra bara en textfil eller något helt oförstående. Det är bara att ta för sig.

Rädslan att förlora något är också rädslan att förlora något man skulle kunna ha. Så småningom blir utvecklingen av den rädslan nästan absurd. Men ovanstående bygger också på uppfattningen att vi som människor är begränsade och världen vi lever i likaså. Vi har de här idéerna och sen inte fler. Eller det här är det enda domännamnet som kommer funka. Eller de här kunderna kommer lämna mig om jag tipsar om den här andra verksamheten som de kan bli kunder hos. Om du alltid är övertygad om att du kommer på något nytt smart, en ny kund, en ny idé, så är det ju bara att dela med sig. Det är ett sätt att inspirera utveckling.

Om väldigt många nu efter att vi bloggat om det börjar kontakta företag på det här sättet som vi redovisade i inlägget innan, så kommer det antagligen att bli mindre effektivt när vi gör det. Vi kommer skilja oss mindre från mängden. Men då är det bara att komma på vad nästa steg i kommunikationsutvecklingen skulle vara och försöka bli bland de första att göra på det sättet.

Dagens make money-låt är från spanska rapparen Supernafamacho från gruppen CPV. Den är bra att lyssna på när man känner att det går jävligt bra, så bra att folk börjar snacka skit om en!