Du vet aldrig hur det hade kunnat bli, bara hur det blev

Som jag skrev i mitt första inlägg så tror jag på devisen att ”det spelar ingen roll vilket beslut du tar, det viktiga är att du tar ett beslut”. Hårt draget förstås, men som princip. Du kan aldrig mäta skillnaden av handlingen du valde jämfört med den du hade kunnat välja. Det du alltid kan göra det är att handla aktivt, göra val, och lära dig av varje val. Lägga erfarenheten i ryggsäcken och desto mer du har där desto mer har du att relatera framtida val till. Till stor del ser jag att det är det som bygger magkänsla och intuition.

Jag tror skillnaden mellan att välja det ena eller det andra alltid blir marginell. Men skillnaden mellan att välja och inte välja alls blir enorm. Gör vi inte val har vi inget i våran ryggsäck mer än luft, väntan. I affärssammanhang fick jag en bra line häromdagen, angående Gringo, som jag var med och drog igång 2004: ”Om ni bara hade tänkt att ni skulle starta en tidning hade ni aldrig haft erfarenheten ni har idag av att ha gjort det. Då hade ni bara haft en fin tanke om hur man kan göra.”

I boken Blink av Malcolm Gladwell, som för mig var en sån bok som gav mig forskning och fakta som bekräftade sånt jag hade känt innan, finns ett intressant kapitel. Gladwell sammanfattar ett test några forskare gjorde där de mätte människors resultat på ett prov när de bara fick svara på frågorna, och när de fick förklara hur de hade resonerat för att komma fram till svaret på frågorna. Fler svarade fel när de ombads ge en förklaring till svaret innan de gav själva svaret.

Igår när jag och Marlena satte oss och tittade på affärsidéerna ni spånat på med oss i kommentarsfältet och via mejl, så hamnade vi i en sån situation. Vi började titta på om vi skulle lägga fram två-tre favoritval men insåg efter någon minuts bollande att magen sa att vi skulle kicka måbra-spåret. Det var en idé som direkt satte spinn i våra hjärnor och som dessutom många av er som kommenterade också bekräftade som god. ”Varför ska vi göra det svårare för oss?” sa vi och så var vi igång att spåna på hur sidan i stora drag skulle se ut. Så vi visste att vi var ungefär överens om en startbild och kunde dra iväg den för vidare spinn hos er.

Allting går att överarbeta. Det går att göra sjukt noggrant, men det tar tid. Och som sagt, skillnaden är ofta marginell. En annan grej idag var att det blev lite stressigt mot slutet av vårt arbetspass, när vi ännu inte hade skrivit blogginlägget. Dels hade timmen som vi hade utlovat oss att jobba nästan gått, dels hade jag en faktisk deadline i och med att dagis stängde ett idag och jag inte ville bli sen. Jag satte mig och skrev och Marlena spaltade upp det viktigaste att få med på sitt papper och vi stämde av att allt hade kommit med och tryckte på send och så var det ute, ett ganska viktigt inlägg, knappt redigerat eller genomarbetat. Sånt ger mig precis som alla andra lite ångest – ”hade jag kunnat formulera annorlunda?”, ”blev det fel ton?”, ”var det verkligen den bästa idén?” Och skulle jag inte låta mig känna allt det där skulle jag ligga i fosterställning på golvet om en vecka och böla av uppbunkrad stress och ångest. Och väl känt så går det över rätt snabbt, för jag vet att skillnaden är marginell. Ni som läste tänkte antagligen inte på det, och fattade uppenbarligen ändå. Det är väldigt ofta som vår egen kamp med något som vi vill få så perfekt som möjligt kräver en ansträngning som inte står i proportion till resultatet.

En av nycklarna för att göra saker snabbare än vanligt är att inte gå tillbaka hela tiden. Det finns något som kallas ”speed reading”, som är vad det låter som: ett sätt att läsa snabbare på. De som är riktigt bra på det drar igenom en 300-sidors bok på trekvart typ. En av reglerna där är att inte gå tillbaka och läsa om. Om du bara tänker på hur många gånger du gjort det i den här texten, eller bara försöker fortsätta läsa utan att göra det, så märker du hur svårt det är. Och ofta läser vi om inte för att vi inte har förstått, utan för att vi är osäkra på om vi har förstått. Och allt som oftast, när vi är osäkra, så hade vi förstått. Eller hur många gånger när du precis låst ytterdörren och blivit osäker på om du stängt av spisplattan, har du verkligen glömt att stänga av den?

När jag jobbar försöker jag göra, och blir det fel så får jag väl göra om. Antagligen kommer någon reagera om jag gör fel. Eller så märker jag det själv. Men jag vet med mig att de flesta gångerna så blir det rätt. För jag är bra och har instinkter som precis som alla andra människor leder mig rätt om jag inte jiddrar för mycket med dom.

Dagens make money-låt är Flip flop-rock från Outkasts dubbelskiva. Den har Jay-Z och Killer Mike som feat, och det som fick mig att fastna för den var Jays första rim i låten

”When I'm in the mood I rock the S Dot tennis shoes
At the interlude, I got the Gucci flip-flops”