Ingenting är omöjligt

I en av dagens kommentarer nämnde jag min definition av framgång. Jag har hittat en definition som jag gillar nämligen "success is the progression towards your dreams". Med det menas att framgång är själva rörelsen - att du rör dig närmare dina mål och drömmar. Ibland går det snabbt, ibland långsammare. Ibland står du still, men det spelar ingen roll så länge du tar dig framåt. Det är alltså inte resultatet som är måttet på din framgång, utan att du överhuvudtaget vågar ta stegen.

Idag kände jag mig genuint lycklig. För idag insåg jag vilka steg jag tagit för att vara här.

Jag har alltid varit betygsfixerad. I grundskolan, gymnasiet, ja så länge jag kan minnas var ett VG ett nederlag och MVG en lättnad men sällan en glädje. Jag vet faktiskt inte vad som drev mig, det var inte mina föräldrar som pushade. Nej, det klarade jag så bra själv. Redan första året på gymnasiet hade jag målet inställt - jag skulle gå på Handels för det hade jag hört var den bästa skolan om man ville pyssla med marknadsföring. Jag satsade hårt, hade järnkoll på mitt betygsnitt som jag räknade om och om igen "om jag får VG i teknologi men MVG i fysisk, kemi och matte så borde jag ändå kunna ha tillräckligt högt snitt för att komma in. För idrotten räknas ju inte, men det är klart - den skulle ju dra upp snittet lite..".

Jag blev 8:de reserv och kom inte in på Handels. Jag svalde min besvikelse och intalade mig att där går ändå bara "elitister" och jag skulle åtminstone få ett studentliv. Jag började i Uppsala. Nu i efterhand tror jag det var det bästa som kunde hänt mig just då. Jag fick ett avbrott, lyckades släppa betygspressen helt och hade bara kul. Efter den första terminen fick jag VG på en tenta och blev glad. Jag blev glad! Jag hade inte blivit glad för ett betyg på länge. Tredje året kom jag in på Handels som en så kallad femteterminare vilket innebar att jag fick läsa min inriktning (marknadsföring) på Handels. Jag flyttade till Stockholm.

Handels var inte så snobbigt som jag hade trott, betygshetsen hade jag lämnat bakom mig till viss del men jag trillade snabbt tillbaks i vikten av att "vara rätt". Helt plötsligt blev det viktigt för mig att ha "rätt" erfarenheter så jag skulle få ett bra CV och säkra drömjobbet.

Mitt drömjobb fick jag snabbt. Jag var varumärkeskonsult, fick åka jorden runt i business class, bo på coola hotell, jobba med häftiga och stora varumärken, lägga strategier genom att förstå konsumenters beteende och hade inspirerande kollegor som jag såg upp till. Jag älskade det.

Efter några år började en irriterande tanke infinna sig. Jag försökte skaka av mig den, men den återkom. Tanken var "Is this it?". Är detta verkligen allt? Jag kunde inte tänka mig en bättre arbetsgivare men jag saknade något. Vad visste jag inte. På ytan hade jag ju så mycket, jag kände mig bortskämd för att jag inte var nöjd.

Jag åkte till Bali med en kompis. De sista dagarna var vi fast på en strand och jag började av en slump läsa en bok. Jag minns det som att jag läste den och sedan fick jag världens insikt! Som att den sista pusselbiten tillslut föll på plats.

Tydligen var det inte alls så. Enligt Cissi var det mer att jag hånade boken i en månad, sen började jag citera den i olika sammanhang, för att slutligen landa i att det fanns ett annat sätt att se på pengar än vad jag var van vid. Jag slogs av tanken, "skulle kanske, kanske jag kunna bli entreprenör?", men jag visste ju att jag inte var entreprenörstypen.

Men processen hade påbörjats och jag började tänka på det liv jag valt att leva. Gjorde jag verkligen det jag brann för? Hade jag så kul som jag visste att jag kunde ha?

Min poäng med hela denna historia är att jag inte levde mina drömmar. Jag gjorde det "alla andra gjorde" utan att ifrågasätta det. Jag levde helt enkelt alla andras drömmar istället för mina egna.

Detta är ca ett år sedan och denna dag en milstolpe. Vissa tycker nog att jag är lite galen som säger upp mig utan något annat än en vilja och stark tro på att det kommer lösa sig. Själv känner jag att jag inte hade ett val. Så tack för att ni gör den här dagen så minnesvärd för mig! Nu kör vi.

marlena