Dag 4: Allt behöver inte vara perfekt?

Det finns många bra saker med 100 lax projektet. Jag ser redan nu att förutom de uppenbara fördelarna kommer jag att lära mig en hel del om mig själv och förhoppningsvis bli en lite bättre människa under resans gång.

En utmaning jag stött på redan dag 4 är tidsbristen. Det är egentligen inte något större problem alls att hinna med det jag ska på de tio timmar i veckan jag blivit tilldelad. Problemet ligger hos mig. Jag vill gärna pilla på saker i evighet. Det här är självklart något jag märkt innan men nu är det mer påtagligt. Jag kan inte skriva om blogginlägg och mail hundra gånger innan jag släpper ifrån mig det.

I dag hade jag möte med Carlos där vi skulle gå igenom ett utkast på ett mail jag ska skicka ut till företag för att föreslå samarbeten och se vad de ser att Singelliv kan göra för dem (skriver mer om det imorgon). Igår satt jag därför och skissade på det. Antingen lät jag som en töntig försäljare som låtsades vara deras bortglömda bästis eller som en högtravande akademiker. Om igår hade varit förre datorernas tid hade jag förmodligen förbrukat en mindre skog i mina försök. När jag kom till mötet hade jag därför inget jag ville visa upp eftersom det vore den största skammen någonsin att visa upp något som inte var perfekt. Carlos gjorde det bästa han kunde gjort i det läget. Han drog ut stolen och sa skriv. Och då gick det. Helst vill jag pilla på det lite mer kolla att allt är med och tydligt. Men nu har jag lovat att inte göra det.

Min poäng är att detta kommer bli en utmaning för mig. Jag behöver lära mig att ni inte kommer leta upp mig och kasta ruttna tomater på mig för att jag gjort ett syftningsfel i den här texten eller vad det nu kan vara. Och förhoppningsvis kommer företagen som får mail av mig imorgon inte heller göra det. Nu ska jag trycka publicera inlägg utan att läsa igenom inlägget. Var hämtar jag min medalj?