Pirret uppmärksamhet i media ger

Igår var jag med i New York Times. Extremt märkligt.

Jag såg på min vägg på FB nyss att en massa folk uppmärksammat mig på det där. Och jag inser att det är värsta grejen. Minns att första gången någon skrev om mig i en tidning betingade min hjärna in en låt från Lisa Loeb som heter Stay. Raden: ”I turn the radio on, i turn the radio up, and this woman was singing my song” var den som sjöng I bakhuvudet när jag hade last klart. Det var en viss Sanna Rayman som då skrev I Skånska Dagbladet som skrev en hel helgkrönika om Epigon, nättidningen jag hade startat någon eller några månader tidigare (om ni klickar på länken, notera sjukt rolig mening 3 och 4, i det här sammanhanget!). Det var bautastort. Hon skrev en liten grej i ungdomstidningen Chili sen också. En puff på nätet. Och jag trillade baklänges.

Jag har funderat mycket på det här med uppmärksamhet offentligt genom åren. Det är tio år sen Stay klingade in och nu dök den för första gången på länge upp igen, när jag såg NYT-peppet. Fast jag känner inte extas, ingen eufori, inget jättepirr. Jag känner pirr fortfarande när någon ringer och vill ha en intervju, jag känner mig laddad när jag får vara med i teve, och jag tycker om när jag märker att folk tittar igenkännande och nyfiket ute. Det är ju inte så att det är skitmycket, och jag tror att det är en bra nivå. För det ger energi. Ett tag försökte jag tro att jag inte berördes av offentlig uppmärksamhet, men det är inte sant. Både det positiva och negativa berör mig. Men det blir inte samma grej. Det är mer något jag vet att jag behöver eftersom det där första pirret för tio år sen blev ett beroende, nästan. Både personligt och för min karriär och sedemera min egen ekonomi och mitt företagande.

Egentligen hade jag väl ingen visdom att delge. Bara att jag tror det är bra att njuta av kalaset så länge det varar och framförallt så länge det är nytt. Det tappar lite glans, och man vill alltid ha mer. Vet någon hur man kan vrida tillbaka klockan, känslorna, intrycken och få allt igen som om det vore första gången?